elleohlsson

Jag skrev tidigare att jag skulle dela med mig av olika händelser i mitt liv med även om drömmar som jag har.
När jag satt i bilen i morse för att köra Felicia till dagis var det reklam på radion: Man kan anmäla sitt intresse som fosterfamilj för tonåringar.
Det fick mig att tänka tillbaka på hur min tonårstid var både på gott och ont.
Nu tänkte jag berätta om en händelse då jag var 14 år skulle snart fylla 15 år.

Jag och min dåvarande bästis Johanna hade träffat ett par pojkar på den då populära siten Lunarstorm. Vi hade chattat med dom en längre tid killarna kom från Linköping och en helg var de uppe och hälsade på hos oss.
Jag blev kär i den ena som hette Rickard. Vi blev typ "tillsammans".
Kontakten fortsatte sedan genom att chatta på kvällarna.
Efter några månader ville jag och Johanna åka ner till Linköping och träffa dom.
Vilket våra föräldrar sa NEJ till direkt. 
Idag har jag full förståelse för att dom gjorde det.
Men när man är 14 år och tror att man är så pass mogen att fatta sina egna beslut så var ett NEJ som ett slag i magen. 

Jag och Johanna bestämde oss för att åka ner ändå, vårat skytts nät den helgen skulle bli Haket (ett disco ställe) som vi ofta gick på om helgerna. Vi skulle säga att vi sov över hos en kompis som också skulle gå på Haket.
Våra föräldrar gick med på förslaget och jag och Johanna kunde glatt gå till stationen och köpa tur och retur biljetter till Linköping.

Den här resan blev inte riktigt som planerat. Killarna kom inte och möte upp oss vid stationen som planerat utan vi fick ta en taxi ut till Rickard som inte bodde speciellt centralt, hej då ca 200 kr.
Framme sen så hade vi riktigt roligt, det blev mycket skratt och knappt någon sömn alls den natten.
Enligt oss då så var det en toppen kväll och natt, ända till vi skulle åka in till stan igen på Söndag förmiddag för att shoppa. På vägen ut från deras hus drog de iväg. De lämnade oss på gatan och utan någon mobil telefon så blev det svårt / omöjligt att nå dom och en taxi blev inte heller så lätt att få tag i.
Så vi började gå in till stan, den väg som vi trodde skulle leda oss in till stan i allafall.
Det visade sig att det fattades pengar för oss.
pengar som bla Johanna skulle köpa nya jeans för.
Jävla killar!.

Efter en lååång promenad var vi entligen inne i stan. Jag kommer ihåg att vi tog en sväng på stan men vi bestämde oss för att ta ett tidigare tåg hem.

Våra föräldrar hade upptäckt att vi inte alls skulle på Haket för mamma hade ringt hem till tjejen som vi skulle göra oss i ordning hos och sedan skulle sova över hos. Hennes mamma förklarade att Sofie som hon hette satt och tittade på Tv och inte alls skulle till Haket den kvällen.
Direkt fattade våra föräldrar var vi två var någonstans.
De bestämde sig för att åka till tågstationen och möta upp oss.
Det dom inte viste var att killarna hade dragit och vi bestämde oss för att ta ett tidigare tåg hem så det var ingen som mötte upp oss vid stationen.

När jag klev in mitt föräldrarhem var jag lyckligt ovetande vad som skulle komma.
Mamma kommer upp från källaren och var allt annat än glad.
Hon säger i stil med, det är bäst för dig att du går och lägger dig innan pappa kommer hem, han är inte glad på dig just nu.

Straffet blev utegångsförbud i två veckor vi fick heller inte gå på Haket på två veckor.
Men vi fick umgås fram till klockan 17.00 om kvällarna det ser inte jag som utegångsförbud, tack för det mamma och pappa.

Idag kan jag förstå varför vi inte fick åka ner till Linköping som 14 åringar och hälsa på några killar som dessutom var några år äldre än oss.