Mamma och dotter
Jullovet är snart ett minne blått, imorrn ska jag träffa mina kursare och en ny termin tar fart på Onsdag igen.
Jag har lite blandade känslor kring ledigheten som har varit.
Det har varit helt underbart att kunna släppa allt som hade med skolan att göra, det var välbehövligt efter en tuff termin med en minst sakt tuff lärare.
Men det har varit lika tufft att aktiverat min dotter i 1 ½ vecka.
Vi har bla varit i badhuset
bakat
haft främmande
haft fredags mys med tacolunch tillsammans med dagis kompis
det har blivit en heldel spelande, ritande, och pusslande.
Nu känner vi båda att det kommer bli skönt med vardag igen.
Att ha henne hemma när jag är hemma känns som det mest naturliga för mig, det kommer finnas stunder då jag önskade att jag fick mer tid tillsammans med min dotter. Det kommer komma perioder då skolan kommer ta mycket tid, det kommer komma kvällar och helger som jag måste jobba. Därför ser jag den här tiden med henne som betydelsefull.
Jag har rätt att ha henne 15 timmar på dagis så hon hade kunnat varit på dagis Tisdag, Onsdag och Torsdag hela förra veckan.
Men det hade inte känts rätt för mig.
Den här tiden som vi har varit hemma nu är inget som Felicia kommer komma ihåg men hon kommer alltid att få min uppmärksamhet och min lediga tid så när hon blir större kan hon komma ihåg att mamma alltid var närvarande.
