Efter regn kommer solsken


Gud va mitt humör går upp och ner nu för tiden, jag känner knappt egen mig själv längre.
Vissa dagar kan vara helt underbara och jag lever fullt ut. Medans andra dar kan kännas som det skulle vara den sista.
Jag vet med mig att jag har jätte svårt att hantera stress situationer, får jätte ont i magen och min järnan slutar att fungera. Allt blir kaos och dom nära och kära blir lidande pga mitt idiotiska beteende. 

Som ALLA vet så kämpar jag med en tenta som ska vara klar efter helgen.
Den här dagen startade hur bra som helst.
Cyklade till dagis vid 10.00 och lämnade Felicia.
Åker till skolan, går bort till datasalen där Anna och Jennie sitter och kämpar med deras tentor.

Jag hade redan klart för mig vad jag skulle göra idag.
Timme efter timme gick och det kändes inte som jag kom någonstans alls. Visst jag fick ut det jag ville från de litteratur böckerna aom jag hade med mig. Men sen var det massa små pyssel som måste göras.

Klockan blev halv 4 och jag måste åka och hämta Felicia på dagis och så vill ju Patrik sluta jobbet också.

Efter kvällsmaten visar jag "stolt" upp för Patrik vad jag hade gjort idag. 
Jag vet med mig att jag borde ha strukturerat upp mina plugg dagar på ett bättre sätt så jag slipper bli tok stressad och allt slutar i kaos och tårar.

Ledsen

Det blev ingen träning för mig idag det fanns ingen tid då jag inte har haft någon bra strukturerad plan för hur mycket jag borde plugga om dagarna. Vissa dagar har bara försvunnit men vad har jag gjort då?...
Så det slutar med att jag sitter och tok gråter i soffan är helt förstörd. Tårarna bara sprutade och jag får inte fram ett ord då Patrik kom och ville krama om mig. Grät som ett litet barn gör när dom blir ledsna. 
Jag var arg, förbannad, frustrerad på allt, allt, allt ,allt.
Droppen blev ikväll då jag insåg att jag tvingades hoppa över träningen pga mitt idiotiska sätt att planera.

Det låter kanske helt sjukt barnsligt men jag kan verkligen inte hantera den här stressen som är just nu.



För mig de Viktigaste i mitt liv.



  
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0